Det är inget roligt när det händer tågolyckor.

I det här fallet var det jag och min förare som fick ta hand om kaoset som bara växte och växte, sedan kom det fler kollegor, och sedan började allt rulla igen. Jag kan bara säga att jag är evigt tacksam för att det var personalbyte för mig i Västerås, att jag blev avbytt och slapp åka tillbaka med tågsetet som mosade den där skåpbilen. Jag hade nog tur, egentligen, när jag efter två timmars rast jobbade på tåget efter. Och det är jag otroligt glad för.

Så. nu har jag skrivit av det med. Så det är inte bara biljetter man ska ha koll på när man jobbar på SJ, det är ett otroligt stor säkerhetstänkt med.

 

 

Helt sjukt att det snart har gått två år! TVÅ ÅR sedan jag och min finfina kompis gick El Camino de Santiago! Och nu ska jag göra ett album med sisodär 200 bilder! måste bara sortera klart och skicka iväg dem först...suck...!

 

 

Idag har jag träffat Maja. Det var fint. Tänk att det snart har gått ett helt år sedan vi och alla våra saker lämnade Sörängen för alltid. Det känns konstigt tycker jag. Som tur är finns ju människorna kvar, även fast vi inte längre bor så nära att man kan gå över på bara några sekunder. Det är också fint, fast på ett annat sätt.